galen

Gör nu det Kawa sa att alla akademiker skulle gå hem och göra - nämligen blogga. Alltså jag gillar ju honom jättemycket såklart. Har med tiden blivit mer och mer skeptisk mot alla som hyllar honom som någon slags gud, men jag antar att det här kommer bli nått liknande. BLÖÖÖ.

Aja, var iallafall på ekonomikum och lyssnade på Kawa när han pratade om vita kränkta män. Det var S-studenters förening Laboremus som höll i föreläsningen och moderator var Elin Carlsson, som var HELT FANTASTISK.
Kawa snackade om varför dessa män blir så kränkta, varför dom blir så kränkta just NU, hur man bemöter antifeminism och rasism och hur man bemöter hemska våldtäkts- och mordhot. Och en massa mer. Det var så härligt att sitta i en föreläsningssal med en himla massa människor där majoriteten är vettiga. Det händer liksom inte så ofta.
Jag blir typ mer och mer politiskt deprimerad för varje dag jag pluggar på juristprogrammet, så att gå på den här föreläsningen var verkligen nyttigt för mig. Man behöver ju peppas då och då för att inte ge upp totalt.
Jag kunde inte sluta tänka på att så många av mina killkompisar borde vart där och lyssnat. Dom borde lyssnat på en man som säger att han är manshatare. Som säger fuck brödraskapet och fuck patriarkatet. Jag tror dom flesta killar inte är medvetna om alla problem, just för att dom inte utsätts för dom. Dom flesta är liksom jävligt vita, och jävligt mycket män.
Dom flesta fattar inte att det inte bara handlar om att tjejer måste ta för sig mer, utan att män har ett ansvar att ta mindre plats. Att säga ifrån när ens kompisar drar rasistiska skämt eller använder "bög" som ett skällsord.
Efter föreläsningen var det frågestund och det var bara tjejer som ställde frågor. Frågade om hur man ska bete sig när ens pojkvän är riktigt jävla kränkt. Elin Carlsson var helt underbar och berättade om när hon gjorde slut med sin pojkvän just eftersom han hatade feminister, dvs hatade en stor del av henne. Det var så SJUKT bra och applåderna var jävligt många. Då njöt jag.

MEN!!!!! Det är fortfarande lite NJAAAA-känsla när Kawa står och pratar om sig själv som en slags hjälte? OCH som jävligt utsatt. Han är fortfarande man, liksom. Men men, jag lurar väl ingen. Det var briljant.