Ångestframkallande:

1. Dimman som idag låg över Kalmarsund. Var inne hos Teddie för att passa Algott, och när jag var ute med honom på promenad var jag nära att bryta ihop pga den jävla dimman som gör att man inte ser något.
   
2. Det faktum att jag flyttar till Oslo om 6 dagar. Vill fan inte lämna Kalmar för jag älskar denna stad av hela mitt hjärta. Men något måste göras. Kommer verkligen dö saknadsdöden denna gången, på riktigt. Mitt hjärta kommer typ alltid finnas här buhu.
3. Det faktum att det är julafton imorgon. Här snackar vi hatkärlek i dess renaste form. Familjemys vs. konsumtionshets, ja ni förstår grejen.
   
4. Falafeltallriken jag åt till lunch idag. Blä.
   

Japp någon har fastnat i blogga med listor-träsket. Har inte så mycket att säga förutom att jag inte kan sluta tänka på en och det är jobbigt och vill typ skada mig själv pga det. Skoja. Ska inte göra det.

Men! Tro inte att jag går runt och deppar sönder at the moment, för så är inte fallet. Träffade ju Schulz/Fransson igår och Albin+hans bil idag, så jag är sådär lagom glad. Puss på er!

We feel nothing so jump into the fog

Har egentligen inget att säga så tänkte ge er en knäpp bild istället.

Biffen ser livrädd ut men han älskar mig egentligen.

Fick nyss reda på att jag ska till Spanien i februari och det beskedet hade inte kunnat komma mer lägligt. Sitter och lyssnar på The Wombats enbart för att hålla mig borta från Bright Eyes och en säker ångestdöd. Rätt ironiskt att jag i fredags sa till Philip att jag mådde väldigt bra just nu och var glad hela tiden. Helvete.

Kissa nykter

Förstår ni hur svårt det var att ta denna bilden utan hjälp/stativ? Mycket svårt. Lägg märke

till Sexy Bitch-pokalen, fotoalbumet och boxningskudden med en köttbit på. Jag har bra vänner som köper bra födelsedagspresenter.

Som ett slag i ansiktet

Jag vet att min blogg är antingen skitglad eller skitledsen och att det finns väldigt många som tycker det är konstigt. Att man kan älska livet ena stunden för att vilja dö någon timme efteråt. Jag är väl aningens bipolär, men så har det alltid varit och jag tänker inte låtsas som något annat. Jag hatar bloggerskor som låtsas att deras liv är perfekta, att de är så lyckliga att de inte vet vart de ska ta vägen eller att de inte har några problem what so ever. Blondinbellabloggerskor, det finns fan inget värre.
Jag gillar ärligheten hos människor (oftast tjejer eftersom jag bara läser tjejbloggar what's up with that?) som kan stå för att de mår dåligt och kan skriva långa utdrag om det. Jag tycker det är fint på något sätt. Alla människor mår liksom dåligt, varför låtsas som något annat?

Jag avskyr verkligen när folk säger till mig att TA TAG I LIVET NU. Alla dessa jävla män i min omgivning som får för sig att bestämma att det är tags för mig att göra något åt mitt miserabla liv. Att jag borde sluta vara deppig över min situation och söka jobb istället.
Killar som aldrig någonsin behövt kämpa utan fått allt serverat har ingen rätt överhuvudtaget att säga till mig att jag måste anstränga mig lite mer. Jag har sökt fler jobb de senaste två månaderna än vad ni har gjort i hela era liv, så ni har ingen talan. Trots att jag vet att ni vill peppa mig så blir effekten den exakt motsatta och jag vill bara slå er för att sedan lägga mig i min säng och titta på serier. Och dö en låååååååååångsam och smärtsam död. DÄR HAR NI DET VARSÅGODA. Tycker ni inte om att läsa om hur dåligt jag mår så varsågoda att sluta.

Jag behöver en kram.
Godnatt.

Här har ni era misärälskande vider

Jag trivs inte i Malmö. Malmö är en fin stad men jag kan inte slappna av/känna mig hemma där. Jag fullkomligt älskar det underbara matutbudet (såklart) och det faktum att vanliga Svenssons faktiskt vet vad det innebär att vara vegan. Här i Kalmar får man nöja sig med greenmål utan ost och dressing på Max, hummusmacka på Kullzénska eller sushi vid stortorget. Men jag kände att om jag ska gå runt och må sådär halvbra så gör jag hellre det i Kalmar där jag har familj och ett par vänner, än i Malmö där jag knappt känner någon. Så därför har jag flyttat hem!

Men jag har ju faktiskt lärt känna ett par underbart bra människor, och det är så himla tråkigt att flytta ifrån dom. Men eftersom jag nu känner folk i Malmö helt plötsligt så kommer jag ju säkerligen att hälsa på lite då och då för att äta och bara hänga.


27e augusti, dagen vi flyttade ner till Malmö och även dagen innan min 19årsdag. Det var sol och vi var glada. Och fula/konstiga/upptagna med presenter och fika.

Nu då? Ja, you tell me. Jag har sökt några jobb och skrivit in mig på arbetsförmedlingen igen, så jobbletandet lär väl fortsätta. Ifall jag kommer in på juristprogrammet så är chansen stor att jag flyttar till Uppsala efter nyår. Vi får helt enkelt se. Just nu ser jag fram emot sista helgen i november, då pappa och jag ska åka till Skåne och flytta hem mig. Och såklart så längtar jag efter den 16e december så mycket att jag skakar. Anton har också köpt biljett nu, och Moses skulle köpa efter helgen. JAG BEHÖVER INTE ÅKA ENSAM. Max och Olle(JO) ska också med, så det lär bli hur jääääääävla fett som helst. Taggar förfest med The pussy Touch (OBS LÄNK är inte äcklig), kommer bli legendariskt.

Fredagsfan

Alla som går i skolan/har ett 9-17jobb älskar fredagar. Fredagar betyder ledighet. Jag hatar fredagar. Fredagar har utvecklats till någon sorts uppsamlingsdag för all ångest att bara välla ut. Minns ni förra fredagen, när jag låg i min säng hela dagen? Samma mood idag. Klarar inte av det. Klarar inte av någonting. Skit. Och nu har jag ingen albin/tekla/anna som muntrar upp mig.

OCH här har man gått och väntat I TVÅ JÄVLA VECKOR och vart säker på att man skulle få det där jobbet man var på intervju hos. Så har dom inte hört av sig. Arbetslös och fattig och patetisk.

/ångestladdat i helgehus idag eller.

no comment

måste lära mig att hantera ångest på andra sätt än att klippa av mig håret.