HEJ VÄNNER (och alla som jag känner osv) idag så spelar Jens Lekman på Södra teatern i Stockholm, och jag är inte där. Precis som vanligt när Jens spelar någonstans i Sverige alltså. Jag vet inte riktigt när jag först började lyssna på finaste Jensa. Kanske var det någon gång i början av nian? När jag hade vart på Emmabodafestivalen för första gången och för ett tag sedan insett att punken och jag höll på att skiljas åt. Jag vet iallafall att jag från början bara lyssnade på skivan
Night falls over Kortedala, för den var ju så jävla catchy. Jag tyckte extra mycket om
Kanske är jag kär i dig (är sjukt svag för när svenskar som sjunger på engelska lägger in svenska ord helt plötsligt. Lite töntigt kanske men ja mmmhhhh) och
Friday night at the drive-in bingo (han sjunger om lantisar mmmhhhh).
Efter ett halvår ungefär vet jag att jag började lyssna på hans andra skivor också, och sedan dess har det hållt i sig. Jag har lyssnat på Jens konstant sedan i mitten av nian. Mitt finaste Jensminne är nog när Philip precis hade dumpat mig och jag satt på mitt rum och lyssnade igenom alla tre fullängdare. För första gången lyssnade jag på texterna på riktigt och det var bara för jävla bra. Sedan dess är Jens ännu mer speciell för mig. Och idag är det Jensdagen. Detta är bara första delen, you wait and see.