Jag är RÖRD fattar ni, det händer inte så ofta längre MVH COLD HEARTED BITCH

Här sitter jag och har ett mental breakdown. Såg precis Wristcutters: a love story. Redan i typ andra scenen blev jag helt fylld av konstiga känslor så det var en stark start, liksom. När eftertexterna rullade in satt jag bara och stirrade. Alltså filmen har allt. När folk lever i en värld där en inte kan le så förstår ni hur väl den passar mig och mitt bipolära sinne. Den har en mörk humor och sjukt vackra miljöer. En bra story och ett bra soundtrack. Inget förutsägbart kärleksdrama. Men det är ju trots allt a love story.Trots att jag tvivlar på att den klarar Bechdel's test hamnar den ändå bland favoritfilmerna.

(I toppen just nu

• Annie Hall
• Juno
• Wristcutters: a love story
• Trainspotting

Sen finns det givetvis klassiker en alltid kommer älska typ Sagan om ringen, Harry Pe osv)

Ett erkännande

Jag har vart sjukt jävla skeptisk till 2 steg från Håkan. Kanske för att jag har läst att den är lite fjantig och sedan så gott som tvingat min kompis jojo att säga att den är just fjantig. Lite barnsligt att man får följa hon bruden och lite hipsteraktig till utseendet, tvingade jag fram ur henne. Eller mer fick henne att upprepa mina fördomar, vet inte riktigt.

HUR SOM HELST är 2 steg från Håkan inte alls dålig!!!!! Den är ju jättebra. Hur bra som helst. Låg i soffan och grät och låtsades som ingenting när mamma vände sig om och undrade vad jag höll på med. Riktigt, jävla stark är den. Finast är scenen när killar står under ett fönster, vid Cacadou i Oslo, och skriksjunger Tro och Tvivel och när Amanda gråter till Nu kan du få mig så lätt. Precis som vanligt så får jag panikgråtångest när dom spelar Vid protesfabrikens stängsel och precis som vanligt blir jag äckligt peppad när man hör Mitt gullbergskaj paradis. Att det dessutom är en livespelning gör ju inte saken sämre hörrni. VARFÖR har jag aldrig fått höra den låten live? Bara på Popidylls dansgolv, men det är ju faktiskt rätt fint det med.

Att Håkan inte gillar det här med idoldyrkande och fanatism får mig bara att älska honom ännu mer, synd liksom. Samtidigt märker jag ju hur jag med åren blir mindre och mindre besatt av band/musiker/skådisar/kändisar överhuvudtaget, och det känns ju skönt. Att man håller på att växa upp åde. Vet inte om det här inlägget kanske skulle hamnat i Filmboken istället, men filmen påverkade mig så pass mycket att jag var tvungen att skriva något om den. Den är fantastisk.

tittat på fish tank, nu är det precious som gäller /sönderdeppig

Jag har ju skrivit om filmboken (läs här), men nu har jag kommit fram till att hur fint det än må vara med handskriven text så är det svinjobbigt. Därför har jag gjort en filmblogg istället! Hur bra?!??!?! Jag kommer blogga om (nästan) alla filmer jag ser, lite tankar och sedan ett betyg på det. Fint. Kom dock ihåg att jag gör det för mig själv, eftersom man blir senil med åren och glömmer vilka filmer man har sett, och därför kommer jag inte skriva särskilt bra/korrekt/roligt/whatev. Bara så att ni vet.

FILMBOKEN.BLOGSPOT.COM alltså pusspuss godnatt