Så dåligt av mig att jag missade Kvällsöppet igårkväll

Det var ju diskussion om pälsindustri och huruvida det är rätt av aktivister att göra vad de gör (ja det är det, end of discussion). Istället skulle jag sova men blev fyllesmsad direkt från KM (jag älskar när folk är fulla och smsar mig. feel free to do it när ni vill! på redit) men det var ju underhållande det med.

Bara sådär btw så kändes det inte så värt att titta på progammet, just nu känns det lite som att jag har gett upp hoppet på människan för länge sedan. Det verkar som att folk sympatiserar mer med minkmördare än minkar, och då blir jag bara uppgiven och orkar inte längre. När ska folk lära sig att

1. Industrin bryter mot lagen

2. Päls är skitfult

3. Det är faktiskt djur som man föder upp och sedan dödar. DJUR! Precis som din jävla hund eller katt eller kanin eller whatev. Fatta det.

När man läser på twitter så verkar det ändå ha vart en rätt bra diskussion. Och Tommi var tydligen med på TV! Måste titta på tv4play alltså.

Någon som tittade? Vad tyckte ni?

Nu ska jag åka in till staden och passa lilla Algott wieeee.

EDIT: nej det ska jag inte för Teddans lektion blev inställd. Vad ska jag nu göra hela dagen?!?!

Som ett slag i ansiktet

Jag vet att min blogg är antingen skitglad eller skitledsen och att det finns väldigt många som tycker det är konstigt. Att man kan älska livet ena stunden för att vilja dö någon timme efteråt. Jag är väl aningens bipolär, men så har det alltid varit och jag tänker inte låtsas som något annat. Jag hatar bloggerskor som låtsas att deras liv är perfekta, att de är så lyckliga att de inte vet vart de ska ta vägen eller att de inte har några problem what so ever. Blondinbellabloggerskor, det finns fan inget värre.
Jag gillar ärligheten hos människor (oftast tjejer eftersom jag bara läser tjejbloggar what's up with that?) som kan stå för att de mår dåligt och kan skriva långa utdrag om det. Jag tycker det är fint på något sätt. Alla människor mår liksom dåligt, varför låtsas som något annat?

Jag avskyr verkligen när folk säger till mig att TA TAG I LIVET NU. Alla dessa jävla män i min omgivning som får för sig att bestämma att det är tags för mig att göra något åt mitt miserabla liv. Att jag borde sluta vara deppig över min situation och söka jobb istället.
Killar som aldrig någonsin behövt kämpa utan fått allt serverat har ingen rätt överhuvudtaget att säga till mig att jag måste anstränga mig lite mer. Jag har sökt fler jobb de senaste två månaderna än vad ni har gjort i hela era liv, så ni har ingen talan. Trots att jag vet att ni vill peppa mig så blir effekten den exakt motsatta och jag vill bara slå er för att sedan lägga mig i min säng och titta på serier. Och dö en låååååååååångsam och smärtsam död. DÄR HAR NI DET VARSÅGODA. Tycker ni inte om att läsa om hur dåligt jag mår så varsågoda att sluta.

Jag behöver en kram.
Godnatt.