Vad vet dom om hur det är att vara ensam vegan på en arbetsplats eller i en skolklass? Hur det är att hela tiden vara tvungen att tänka på vad man säger, eftersom det sista en vill är att skapa en diskussion? Hur det är att dagligen få försvara sitt kostval pga att det är annorlunda? Att behöva motivera varför en väljer att inte bidra till misshandel och mord? Att på varje fest behöva hålla en utdragen argumentation som en ändå aldrig vinner, eftersom folk är jävligt trångsynta?
Dom vet antagligen ingenting. Jag har aldrig försökt få människor på mitt jobb/i min klass att sluta äta kött, eftersom jag vet att de flesta tar det som en personlig kränkning av något slag. Det blir bara jobbig stämning och jag tror inte det är rätt väg att gå.
Jag har själv däremot blivit trakasserad i skolmatsalen flertalet gånger. Fått höra att min mat ser ut som kattmat, ser oätlig ut, verkar jävligt äcklig och så vidare. Vem fan säger så? Inte är det veganerna i alla fall. Allt som oftast är det osäkra, köttdyrkandes män (VÄRSTA SORTEN).
Det mest läsvärda med hela artikeln är helt klart kommentarsfältet. Vettiga människor som insett att veganen Ulrika inte ens existerar.
Nu ska jag plugga hejdå P&K