I bröstet där hoppet bor var det tomt länge länge flera år

Allt som oftast tycker jag att livet är skit. Att jag är en värdelös typ. Allt som oftast finns Viktor här och stöttar mig. Ikväll är han på Öland och jag är ensam och ledsen. Tänker att jag är en onödig person som bara tynger ner folk. Att jag är ett misslyckande. Jag är sjukskriven igen, ifall det var någon som hade missat det. Ibland känns det som att alla vet om det, men ibland blir jag osäker på hur jag ska bete mig. Ska jag säga det till folk? Eller ska jag vänta tills de frågar och jag svarar och det blir jobbig stämning? Det blir skit hur som. Jag distraherar mig själv med hjälp av the Sims eller Orange is the new black. Så fort jag trycker "avsluta" eller ett avsnitt är slut så kommer verkligheten ifatt mig och jag blir ledsen igen. För att jag inser att det här jävla livet är ett skämt.