Här är jag och Viktor, post kroppkakor. Kroppkakepaltkoma. I lördags var mormor och Lotte och Torbjörn här på kroppkakekalas och det var magiskt. Mina och Vickans kroppisar var veganska och helt divine. Till efterätt bjöds det på saffranspannkaka, bär och tryfflar. Och en himla massa grädde. Och en himla massa likör. På kvällen var det fest på Unionsgatan och sedan oktoberfest på KM. Lördagen var typ min bästa dag någonsin. Trots att jag åt som en galning (=som alla andra. Alltså normalt. Inte som en galning. Skärpning Kajkan) och fick megaångest dagen efter så var det värt varenda hårt hjärtslag i bröstet för jag var så glad.

Ibland är det jobbigt att vara kär. Typ när en har umgåtts sedan i onsdags och sover ensam första natten sedan dess. Då känner en sig som en äcklig tvåsamhetsfjant. Men jag tycker ändå det känns bra. Jag är en fjant.